Det har hänt så mycket men samtidigt står jag fast på samma punkt som jag gjorde innan, behöver jag hjälp på traven? Dessa känslor och tankar har jag inte haft innan men det hör väl till antar jag. Men jag kan inte låta mina tankar åka iväg men påminner mig samtidigt att leva i nutid. Fast alla runt omkring sig frågar och man vet att man inte har något svar på frågan. Jag är helt enkelt förvirrad, men vem är inte det?